Red ut i dag på Nojan tillsammans med Ida och hennes häst. Det gick riktigt bra!

Jag har kommit underfund hur jag ska rida henne. Och nu blev hon en annan häst. Hon slappnade av så pass mkt att hon snubblade. *s*

Vi red en sväng i skogen, blev mest skritta då hon inte har kondis och för jag ska ta de lite lugnt med ny häst.

Dem rätta knapparna att rida Nojan : Sits, tygel och röst!

Hon lyssnade mkt bra!

Jag red på lång tygel och när jag ville hon skulle sakta ned alt stanna drog jag åt mej tyglarna mjukt . Å hon lyssnade. Vilken häst!

Vilken känsla.

Nojan är frammåt men inte dum. Trots den stora magen så går hon raskt, blir riktigt imponerad av hennes takt. Märks att hon inte har kondis men hon kämpar positivt på.

Tror hon mös lika mkt som jag, hon frustade, bajsade och öronen var framåt. Jag slappnade av och satt med lediga ben. Långa tyglaroch lätt i handen. Så jag gillar att rida, så jag red Cassie som han uppskattade. :=)

Hon gillade inte vattenpölarna men de går bra att traska igenom dem när jag leder i grimskaft he he he

Ida brukar galoppa på henne på rakan i skogen, de märktes hon var van vid det då hon ökade i skritten men hon försökte inte ens dra iväg utan lyssnade på mej att vi skulle ta de lugnt. När vi kom till den välkända rakan.

Vi red på ett ställe där hon måste lyfta ordentligt på fötterna, där ångade hon på och tittade inte vart hon gick. Kom då på att hon förlitar sej på ryttaren, så hjälpte jag henne att visa vägen så gick de bättre. Annars brukar jag förlita mej på hästen och låta den gå där den känner sej säker med  ben och fötter.

En gång braka hon ned ordentligt i ett dike för hon kollade åt annat håll, då tappade jag balansen lite men kände mej mest paff. Red i wsadeln så jag kunde stödja mej på knoppen så jag kunde räta upp mej.

Nojan vill gå först, hon går med bestämda snabba steg. Iblnd vill hon stanna o kolla in ngt som hon funderar på men driver man på henne så hon inte hinner tänka så mkt så , så går de bara bra.

När vi närma oss hemåt kom Bruno mötandes på vägen. Den andra hästen fick typ spader och då ville Noja så klart bete sej likadant. Så hon kastade sej runt och galoppa bort fr gården men jag fick stopp på henne. När vi skulle passera Bruno fick hon en till knäpp o valde hellre gå i diket än möta Bruno, men jag fick upp henne på vägen igen. Sen var det som hon gaska upp sej o tänkte att nu är de slut på fånigheterna. Och ville trava hem till sin floc, men jag plockade med tyglarna igen och hon lyssnade. Hon ville trava över lastbilsdäckena som fungerar som farthinder , menmindes resan med Jack så jag bad henne skritta över. Inga problem.

När detta hände med Bruno så var jag inte rädd, tyckte inte d var otäckt utan jag hade KONTROLL! Vilken känsla!

Ida sa oxå de att de syntes att jag hade kontroll.

Fatta vad duktig jag känner mej. Känner mej så glad! ´Känns som mitt självförtoende är på väg tillbaka. Det här kan jag leva länge på.

I morgon ska jag upp igen :=)

På återhörande!

/.C

Annonsen lyder:

Inriktning: Allround  -  Typ: Stora hästar  -  Kön: Sto  -  

Födelseår: 2002  

Ja jag vet, väger fram o tebaka med allt och ingenting. Bestämmer mej och ändrar mej i sista sekund. För att ändra tillbaka till första beslutet för att inom kort säga nej tack. Suck.

Om jag tycker det är jobbigt, vad tycker då ni andra som har mej i sin vardag eller ni nya människor som träffar på mej kort sporadiskt????

Vissa perioder är jag riktigt hemsk med detta problem, för det är ett rejält problem. Men för de mesta får jag det att funka.

Kan de vara så att när jag mår sämre, så måste ngt hända hela tiden för jag ska känna mej stimulerad?

Jag är i en deppig period nu. Blir inte bättre av att jag känner mej isolerad fr omvärlden, icke accepterad av samhället eller att jag skrämt bort nästan varenda vän jag haft. Eller att min mamma inte visar att hon bryr sig om mej. Ringer inte, messar inte, vill inte ses, hör aldrig av sej. Bara jag som ska stå för den biten. Jag har ledsnat, tröttnat på att de bara ska vara på hennes villkor. Orka inte vara ledsen längre, börjar bli apatisk. Lika bra att stänav sin känslor. Bara för att...

Hon ska höra av sej en dag och vifta med lillfingret och jag tar hela handen för att samma vis ska uppträda snart igen.

Jag är intensiv, känslig, velig, tålamodsprövande, sällskapssjuk samtidigt som jag blivit osocial.

Det är mycket uppstressande att leva så här.

Lika bra att stanna här.

c.

Jack kommer säljas till sin exmedryttare och flyttar inom kort och anses nu vara avslutad.

Jag tycker mkt om Jack men det räcker inte för att kunna rida honom som jag vill och önskar.

För Jacks skull får ha det bättre hos någon med skinn på näsan och som är mindre osäker än vad jag är.

Jag har lärt mej av detta att nästa hästinnehav måste ske mer noggrant. Vet att detta gick för fort.

Mitt hästsökande fortsätter.

Lycka till Jack!

c.