Hjälpte till i Vackervallen och mocka hästskit och kratta sidorna, bakade jordgubbsbakelser och funderade "vem" som kom traskandes igenom gården när jag kom med bilen. Joo, det var Bruno   

Härlig tid vi har att kunna äta obegränsat med färk jordgubbar. Mums!

Idag satte jag upp. Bara för att J skulle börja krångla omg. Han skulle inte lämna Cassie, stallet eller ens gården. När han protestera gjorde han inget läskigt, mer än att snurra runt och lyfta en hov i luften som en markering att han inte ville göra som jag önskade.

Jag tog mej an övningarna från länken nedan men vette sjutton om det var dem som hjälpte mej eller

Jacks sk "goda vilja", att han km fram en meter och sen blev det stopp igen. Försökt vara noga med eftergiften men J var som att försöka rubba en sten. Han försökte vända och då vände jag honom tillbaka. Det enda jag inte testade var att slänga med ett grimskaft.

En timme höll vi på.

Till sist satt jag av och ledde honom. Stötvis några meter för att omvartannat stanna upprepade gånger. Jag ledsnade till sist och kände mej usel som hästförare. Vilken motgång det hela fick . När jag äntligen bestämtmej för att rida till ridhuset hemifrån, även om korna var framme. Idag skulle det ske så blev det värre än någonsinn.

Våld tror jag inte på. Han tappar den lilla respekt an har för mej och jag känner mej svag och ännu mer misslyckad. Det är ingen lösning. Har vänner som tycker jag ska ge han en känga och markera en gång för alla, de tycker jag är för snäll. Men jag vill ju ha den där ömsesidiga respekten som jag och Cassie har. Finner jag inte den då är allt bortkastat att ha häst.

Hästen ska vilja följa med mej, vara glad och positiv. Inte springa ifrån mej, vända baken till eller inte vilja bli riden, eller inte ens vilja ha mitt sällskap. Då har jag ju missat hela poängen. Det ligger inte hos hästen att vår kommunikation inte fungerar. Jag är otydlig som ledare och jag måste jobba mer på markövningar för att ens få  att lyssna på mej.

Tror jag behöver ha lite proffesionell hjälp, hur jag ska gå vidare. Som kan läsa av min och J:s relation och se felet jag gör.

Jag vill inget hellre att behålla honom. Tror på honom, men min energi tryter liksom mina ideer :(

Bruno (åsnan) kom och trösta mej när jag satt på en sten hagen. Han la sitt stora huvud på min axel och likom kramade mej. Han bara stod där, fanns till för mej. Goooa Bruno  . Han putsade mej försiktigt med sina läppar och sög på mitt hår. Knäppa, underbara åsna  

Ja, mina tankar skingrades lite iaf. C ska komma ut i helgen, hoppas hon har goda råd hur jag ska bete mej.

http://sunthastfornuft.bloggo.nu/Vill-din-hast-inte-ga-fram/

     Efter några envisa försök fr Jacks sida att blåvägra bommarna

så knallade han faktiskt öv :) 

      Sista bilden fattas det en liten traktor under Edwins namn :=)

                           Sista bilderna är på dasset, tjusigt värre :=)

Under Festdagarna i Heby så hamnade jag och min mor hos Maria i Boda, se alla bilder :=)

Fick hembakt med kaffe och en underbar skalpmassage.

Som sagt var, se bilderna dem säger allt :P

Idag slängde jag upp Måns på Cassie. Han fick sitta i westernsadeln och red med långa tyglar, i bara grimman. Ungen såg ut som han inte gjort annat. Hade jag haft mobilen med mej hade jag så klart knäppt kort.

Måns red helt själv, jag höll inte i han   

Han red i inhägnaden för at lära sej stanna och skritta och trava. Svänga kunde han göra likadant galant. Cassie lyssnade super på Måns. Lillkillen använde rösten för att ge mest kommandon och det är det Cassie mest är van vid.

Vi gick upp till Ida och lämnade in en grimma som ar hennes. Cassie såg lite spöken här och var men Måns verkade oberörd. Han var grymt duktig!  

/c.

Idag var det inga problem att ta ur Jack ur hage. Han stanna en gång men jag barska upp mej så fick jag göra honom klar.

Jag har en sträckning i bäckenet efter all krattning i ridhuset, så kände att jag inte fixat suttit upp. Så vi jogga ner till Vackervallen, jag och Jackie  & med Måns på sin cykel. Han krånglade mkt mindre. Jag gav efter mer med grimskaft och han kom mer på inkallning än i ryckning.

Måns härja lite i ridhuset, men J brydde sej inte särskilt. Jag drev på han i bägge vaven och han fick springa av sej på volt i bägge varv.

Måns och jag krattade kanterna och J gick efter Måns som en hund. Nyfiken. Ha ha ha. Måns var inte rädd, roligt att se efter han blev sparkad av Chatte. Rolig att se när ens barn kan hantera dem stora djuren :=)

J gick med sitt huvud i min axelhöjd på vägen hem sen. Mkt nöjd!