Ja, det blev så att J fick komma ut idag oxå. På nya äventyr. Och spänningar.

Jag tog in honom utan smärre protester.Gjorde ordning J och på med tömkörningsgjorden.

J örjade ganska genast strejka och ville inte lämna sin kompis i hagen. Jag smackade på honom, han gick nåtsteg och stannade. Jag lirkade med honom så han fick gå mer åt höger tex för att lura han lite (brukar funka på Bruno som är en mkt envis åsna) och iblanad lite åt vänster. Han började krångla mer och mer genom att inte vilja gå framåt. Han kände väl doften av korna, tidigt.

Jag förtsatte och driva på honom, prata med honom. Så fick han syn på kossorna. UJ!!! J blåste upp sig,näsborrarna vidga sej till de yttersta, frustade och blåste (precis som den stygga vargen he he he), och vägrad gå framåt.

Korna som är ett mkt nyfiket släkte kom emot honom snabbt, J fick panik och började ställa sej . Jag fick ingen kontakt, utan blev tvungen att släppa honom. Han vände sig snabbt och for iväg tebax till sin kompis. Det var inga problem att ta honom sen. Han verkade lugna sej ganska fort. Jag var lite spänd kände jag, inge kul att ha vinande hovar ovanför skallen :(.

Jag tog tag i han igen och gick tillbaka en bit. Han började stressa upp sig. Kasta med huvudet. Började gå in på mindre volter med honom, snart började han återigen slappna av.

Gubben och barnen kom. Gubben tyckte vi skulle prova igen. Denna gång tog han i grimskaftet och J försökte även med gubben att inte vilja gå. Men J såg att korna inte fanns på plats så det blev inga direkta problem att gå förbi.

Vi byttes av ganska omg. Vi knallade vidare upp till Vackervallen, grannen med ridhuset. Då det är stall med köp och sälj funktion finns de gott om pållar i olika stl och kulörer där. De sprang efter och J var ngt stressad men gjorde inget.

Jag ledde in han i ridhuset, gick lite grann där inne först med honom. Visste ju inte hur han skulle bete sej. J fick syn på sej sj i speglarna och gnägga. Lilla gubben <3

En häst utanför gnägga och då fick ha lite panik och svarade tillbaka och började springa. Snart slutade han med det och de såg ut som han slappnade av ngt. Han fick den fina svansföringen och liksom flöt fram i traven.

Jag drev på honom med grimskaftet vinandes i luften och smakade på han. Bytte varv. Berömde J. Jag upplevde att J tyckte det var lite kul.

Han svarade bra när jag bad han sakta ner och stanna. Han var så duktig.

Jag satte mej ner på huk en bit ifrån och han kom fram och jag fick klappa på honom, berömma honom. Sen backa jag och drev på han igen.

Vi var nog bara där i 20 min, men tyckte de räckte med alla intryck han redan fått. Vi skulle ju hem å.

Jag ropade på Jackie och han kom fram så  jag fick sätta fast grimskaftet. Det var en bra känsla i mitt hjärta när vi lämnade Vackervallen.  

Korna var ute igen men lite på håll. J spände sej och när en ko lämnade gruppen av sina kovänner och kom emot oss så blåste J upp sig igen. För att han inte skulle trampa på mej så släppte jag efter med grimskaftet så han kunde gå ut på en liten volt förbi mej så att säga. Vi fick göra så ett par gånger, sen kortade jag upp grimskaftet under hakan på han igen så trippade vi hemåt den korta biten.

Efter jag släppte in J igen i hagen, så satte sej jag och äldsta sonen på en sten inne i hagen för att bara närvara. J var framme flera gånger och sökte kontakt. Han var ngt närgången, de gillade varken jag eller sonen så jag backade honom till ett lagomt avstånd. Han kom någon gång igen så nära men sen tycktes han förstå.

Han följde efter oss när vi skulle lämna hagen. Det kändes oxå så bra i mitt hjärta.   

Jag har förstått att det är en hel del jobb med denna kille. Inte bara sitta upp och rida. Utan det blir som att börja om från början. Att det kanske missades att se honom som individ och lära känna hans personlighet. Och det kanske gick för fort fram som defenitivt inte var på hans villkor. Jag vet inte om de kan vara så, men de låter inte helt otroligt.

Jack är känslig och ganska otrygg i sig sj. Dt bästa jag kan ordinera Jack är just markarbete. Prasselövningar, förflyttningar, miljöträning både i skog och med olika fordon, framförallt med olika djur. Det finns både kor, grisar och får i våra trakter , glöm inte alla vilda djur.

Förra ägaren berättade att J har haft bomull i öronen när han tränades. Jag har sj ingen erfarenhet av att göra så. Men det borde vara mest mot ljud. Eller minskar det även "tittandet", "rädslorna" som dyker upp efter var och varannan meter?? Tycker de känns fel att fortsätta anv det, bättre ta tag i problemet.

Lägger upp lite av dagens bilder :=)

       Sista bilen är på min "bebis". Gårdens pensionär <3 Tjåligare kuse får du leta efter.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Då var det klart. Jag köper Nojjan :=) Vi flyttar öv henne i helgen, hade hoppats på att Jack hunnit flytta till sin nya ägare men det verkar bra tveksamt.   Idag löslongerade jag N. Ujujuj! Vad kul hon hade. Hon tände till direkt, ...

               I morse var de dags igen.   Nojjan ville inte bli tagen så jag fick gå efter en stund. Hon bara sprang undan.   Men kunde ta henne efter 5 min då hon stod vid in-och utgången :=)   Hon krångla 2 ggr vid uppsit...

Idag red jag ut sj en liten tur. Allt gick bra utom när hon dumma sej lite och vägra stå still när jag skulle hoppa upp. Men jag backa tillbaka henne ett par gånger och tredje gången gillt kom jag upp :=)   Upplevde att hon foksera mera när vi ...

I morse red jag stoet igen.   Hon hade bråttom iväg och små larvade sig i början med slalom men sen vaknade nyfikheten till liv så då såg hon ALLT utom vart hon skulle sätta fötterna. Hon snubbla och hon snubbla. Knäppa häst.   (Ida har berät...

  Red ut i dag på Nojan tillsammans med Ida och hennes häst. Det gick riktigt bra!   Jag har kommit underfund hur jag ska rida henne. Och nu blev hon en annan häst. Hon slappnade av så pass mkt att hon snubblade. *s*   Vi red en sväng i s...