Ja, jag bet ihop och stoppade alla mina rädslor innanför pannbenet, satt upp, stoppade in handen i öglan på spöet och skänklade på J.

Det bar iväg. En bit. Han lyfte fram, han gjorde egna skänkelvikningar, han backade. Ja han prövade de mesta, tills han förmodligen insåg att matte inte skule ge upp denna gång. Jag satt tungt i sadeln ochtog och gav efter, inte nervös och inte rädd. Bara jävligt fast besluten att denna gång skulle det gå, annars skulle hästf-n ut på annons.

Å vi skrittade iväg, han var inte ett dugg tittig. Han frös fast nån gång men han gick snart igen. Bruno var med. Hero var med. Gubben o barnen var med. Snart var det bara jag och djuren då övriga var långt bakom.

Det kändes så jäkla bra, jag har lyckats! Jag travade lite men vill nog byta bett innan jag testar längre sträckor.

Bruno galoppa bakom men J brydde sej inte.

Fatta att jag lyckats! Jag har provat flera ggr och marddrömmen kom alltid innanför pannbenet på mej, rädslan att åka av igen som jag gjorde för 1 år sen. Då hjälm gick sönder och jag trodde jag satt min sista potatis. Fan kunde inte skita utan de gjorde ont i hela bäckenet efter den smällen med Tina :(

I morgon e de dags igen. Ja, jag vet att jag sa att han skulle få gå juli ut men bästa ridtiden är ja faktiskt nu. :=)

J var avslappnad under hela turen, bajsade bara en gång, var pytte-odräglig när jag skulle vända hem men det behövdes inte mkt för han skulle lyssna.

Finaste fina, Jack is Black <3

( Å folk som följt mej och misstyckt att jag skaffat häst jag inte kan rida kan slänga sig i väggen, dena medgång behövde jag, detta rus kan jag leva länge på. Försöka tagga min granne att hon slänger upp sina lurviga hon med på sin så vi kan rida ut ihop. )

Å utan att verka religös säger jag , som avslut denna gång:

****************************AMEN *******************************  

/Caroline

Ps, ni vet väl att jag finns att se på Instagram där jag kallar mej `pruttmamma`