Detta blev Tredje kvällen på rad jag satt upp och red på Jack.

Igår fick jag sällskap av gubbe och barn som cyklade breve och som Jack tyckte var roligt att tävla mot. Travade mest. Hade jag inte haft för långa stigbyglar el haft joggingskor på mej hade jag sluppit skavsåret på smalbenet. Och njutit av att kunna rida lätt på honom. Sån skön trav har han för att vara ridtravare :=)

Han testade ytterst lite igår. Lyfte fram ett par ggr men sen bar de iväg.

Ikväll var det dags igen. Men kände inte riktigt för det, var lite orolig i magen , lite nervö typ men tvingde mej upp iaf. Tror jag har igen det senare.

(Igår kväll var jag bara taggad att rida, ingen oro, ingen nervosistet)

Han började krångla direkt utanför foderladan, lyfte fram rejält flera ggr. Larvade sej och vägra gå. Jag pussa, skänkla och klämde åt med benen. Satt tungt i sadeln och försökte trycka igång han. Det funka ett tiotal meter och han frös till igen. På väg upp mot skogen gnägga han ett par ggr och vi såg att Bruno var med.

(Uppenbarigen känner sig Jack tryggare med ngn form av sällskap. )

Jack krångla ordentligt en gång till, lyfte, hytte med ena framhoven, backa, gick i sidled. Men jag krama om med benen tills han gjorde ansats att gå då gav jag eftergift och berömde honom. Snart gick han.

Vi vek av in i skogen. Tanken var att vi skulle rida runt så vi kom förbi Vackervallen, men det var alldeles för snårigt och träd hade blåst omkull så vi fick vända och gå tillbaka.

I början snubblade Jack på allt. Undrar om han någnsinn gått i skogen??

Det är ett stenigt kalhygge, perfekt att lära sig lyfta hovarna på.Och stärka rygmusklerna:=)

Han lärde sig fort, undrar om han gillade att gå där. Absolut inte sista gången vi rider så.

(Skulle behöva gå med röjsågen och märka upp med band, ja brukar kunna se och känna igen mej . )

Jack tillät sej lita på mej vart vi skulle gå. Han fick lite panik när vi skulle igenom höga tistelsnår, men jag väntade ut han och provade igen och det funkade. Berömde massor.

Slutet av kardemumman så tror jag att om Jack släppte ifrån sig lite av sin envishet att vilja ha sista ordet

så tror jag att han faktiskt skulle uppskatta mitt sällskap, på ryggen eller på marken. Oftast märker jag faktiskt att han slappnar av och öronen är framåt.

Jag önskar jag kunde få kontakt med tidigare ryttare, hur han betett sej. Va han så här envis i rtavet förstår jag att han inte var ett hett ämne..

Kanske ngn ryttare var minst lika feg som jag och lät han bestämma och dn erfarenheten har han nu med sej till mej. Han höll på vinna hos mej, tänkte sälja han och aldrig mer skaffa häst då jag nästintill satt med gråten i halsen, när jg väl satt upp.

En dag ska jag berätta mer i detalj hur min avåkning för 1,2 år sen gick till.

Jo,hästarna står tesammans i sjukboxen som är väldigt stor när de får komma in, så idag fick jag nästan jaga Jack för att ens få på han grimskaftet runt halsen. Han bara vände arslet tll mej. 

Men jag var bestämd och tog han.

I morgon gör vi ngt fr marken ist.

Bra tur med lite förtroendejobb runt det hela. Det tar sig, om men sakta.

C.