Idag var det inga problem att ta ur Jack ur hage. Han stanna en gång men jag barska upp mej så fick jag göra honom klar.

Jag har en sträckning i bäckenet efter all krattning i ridhuset, så kände att jag inte fixat suttit upp. Så vi jogga ner till Vackervallen, jag och Jackie  & med Måns på sin cykel. Han krånglade mkt mindre. Jag gav efter mer med grimskaft och han kom mer på inkallning än i ryckning.

Måns härja lite i ridhuset, men J brydde sej inte särskilt. Jag drev på han i bägge vaven och han fick springa av sej på volt i bägge varv.

Måns och jag krattade kanterna och J gick efter Måns som en hund. Nyfiken. Ha ha ha. Måns var inte rädd, roligt att se efter han blev sparkad av Chatte. Rolig att se när ens barn kan hantera dem stora djuren :=)

J gick med sitt huvud i min axelhöjd på vägen hem sen. Mkt nöjd!

Kimmen varhär idag och skodde Jack. Jack har nött så effektivt på sina fötter att skor blev ett måste. Men nu kan vi ta oss fram överallt utan att jag känner dåligt samvete på dem hårda grusvägar vi har överallt.

Jack var uppfostrad och stod still. Ibland höll han på somna. Gubben då.

Kastade upp westernsadeln, men den var så oskön att det bara blev en kortis. Jack stannade ingenting på ridturen, han stod still när jag hoppade upp. Vi red t på vallen där gubben gjorde en volt med traktorn. Där jobbade vi lite i skritt bara. Han var jätteduktig.

Trodde J skulle reagera på balplasten som slog lite här o var men han reagerade inte. Bruno kom på efterkälken och kom i full galopp och sparkade bakut och bockade. Då skyndade jag mej av ifall Jacken skulle få för sej att göra likadant. Har faktiskt varit med om det. Urs :(

Vi slutade när de gick som bäst.

I morgon rider vi igen :=)

/c.

Red Jack i ridhuset idag. Knepig att ta sig dit igen, men det gick fortare än igår. Alltid ngt.

Däremot tog vi oss förbi korna utan bekymmer. J var någelunda avslappnad och blåste inte alls upp sig som tidigare. Det verkar gå framåt :=P

Löslongerade J först och sen satt jag upp. Smidig som ett kassaskåp men han stod så snällt när "tant" krånglade sej upp.

J var fokuserad och hade öronen framåt, han lyssnade  mej och väntade in nästa direktiv.

Han samlade ihop sig, och flöt fram i traven som jag upplevde snabb, efter ha ridit Norma som jogga i traven he he he.

J var så snäll men matte måste lära sej at ha mer tillit till  vartefter han krökte på nacken (sitter i sen jag vart avkastad efter ett sto bocka av mej, käner mej inte trygg med framåtbjudningen)

Träning, träning och träning oh vi måste rida ihop oss så vi förstår vad den andra vill.

En kompis var med och upplevde att han rörde sig som ett hbl och jag som satt på upplevde inte alls att J har slängtraven som dem flesta vbl faktiskt har. J  har en generös trav och jobbar ordentligt med bogarna :=) OCH jag märkte att JACKEN GILLADE ATT JOBBA. Han kändes mkt positiv.

Sen efter ett tag tyckte J att han fått nog efter jag löslongerade honom igen. Upptäckte snart at J var superkissnödig, stackarn och blev tvungen att släppa på trycket.

Min duktiga häst!!!

*** Stolt matte ***

/.C

Idag sög de till i maggropen, dax att göra ngt med Jacken. Tänkte rida först men kände inte för det.

Så på med tömkörningsgjorden och tränset. Faktiskt så gapade han på en gång och lät mej stoppa in bettet, annars biter han ihop.

Direkt när vi skulle lämna kamraterna så började han vägra att gå. Gick några meter, tvärstannade, lirka, gick några steg osv. Så höll han på tills han såg kosshagen, då andades han typ ut och slappna av. Inga kossor-skönt, tänkte han nog :=)

Vi passerade alla saker som ungarna haft ut på gräsmattan, dem var inte så läskiga som tidigare. Måns var duktig och fick in Hero som annars hade följt med upp till Vackervallen, men surgubben gillar de inte så in med hundrackarn i huset.

Jacken traskade på och Måns var med som höll sej en bit frmför ifall Jacken skulle få spel.

Så kommer vi en bit ifrån Vackervallen och han tvärstannar. Vägrar gå. Står som ett berg. Går inte att rubba han. Jack spänner sig och bara vägrar gå framåt. Så vad får jag göra i säkert 45 min? För att så få fram han en mter i stöten?

Jo, med grimskaftet i handen som är ganska långt så anv jag mej av en NH övning. Jag tittar mot Jacks rumpa samtidgt som jag håller grimskaftstumpen mot hans arsel så han måste gå in på liten volt.

Jag gör så åt bägge hållen och han går några steg framåt.  Och stannar. Suck.

Jag gör om det , han går några steg, jag gor om det, han går nåt steg. Det är tålamodsprövande och jag känner mej nästan gråtfärdig för jag blir så trött att trilskas på detta vis. Men jag skärper till mej och sista 10 metrarna backar jag ner han till ridhuset.

Men sen ska vi in oxå. Suckar djupt. " Isberget " står stadigt fast på alla fyra. Vägrar att gå.

Då slakar jag grimskaftet, ställer mej en bit ifrån, Måns öppnar dörren till ridhuset och jag tittar på Jacken och säger:

- Jack.

Åh vad händer, han kommer på min bedjan. Jag får säga hans namn ett par gånger, är noga att berömma honom när han gör rätt, men han tar steg för steg mot mej och in i ridhuset!

Vet ni hur mkt det värmde i mitt hjärta, att jag fick kontakt och han lyssnade på mej!!!   

Jag drev på han åt alla håll , han travade på. Han verkar gilla när vi springer ihop. Tokiga häst!   

Vi sprang tesammans på en volt en bit ifrån varandra, måste sett bra kul ut. Ha ha ha Skitjobbigt i stallkängor med stålhätta, kände mej inte ett dugg klumpig. Ha ha haa

Vi tränade "sakta ner" och "proo/stanna" och han var så duktig.

Jag gick ifrån honom och han följde efter, stannade jag, stannade han. Vet ni vilken otrolig känsla det var? Från förra gången vi var i  ridhuset och han ville varken fokusera eller finnas tillgänglig och lyssna på mej tills idag!

Wow, vad jag mådde bra!

Sen gick vi hem.

    Älskade Jack!!!

/c.

Nä, jag har inte ridit ng mer på Jack. Mkt beror på att jag börjar lära känna honom. Å upplever att han inte alls e mogen för det. Han behöver jobba på sitt självförtroende och att bli kappad på.

 Både maken och jag tror att han fått hårdare tag, inte hos sj ägarna utan kanske på träningen. gt har hänt eftersom han heller inte uppskattar att bli körd och är rädd om sin kropp. Sträcker man fram fingrtopparna mot han så går han undan direkt. måste vara när han är emottaglig.

Så jag börjar om . Igen. Daglig tillsyn. Borstning och sprayning. Lyfta fötterna .Enklare NH. Promenader i grimskaft.

Så fort jag har vägarna förbi ropar jag på han och han kommer.

För några dgr sen var jag in i hagen och leta efte han då han inte var hos cassie. Jag ropade och snart höre jag han gnägga mot mej och kom framtravandes. Det värmde så gott i mitt hjärt att jag nästan ille böla.

Så man är, va ? Full av kärlek till en aningens   komplicerad häst

Nu lär jag avsluta, ska vara hos grannen i mogon och hjälpa till lite och hennes pappa kommer och verkar Bruno och Cassie.

Han kommer tidigt, bara ställa klockan.

Barnen och jag tar en liten promenad. Går förbi hästarna och ser att Jacks sår har luckrats upp. Jag bestämmer mej då för att knyta fast han i grimman i hagen vid ett träd.

Blåsprayen har gått sönder så jag tar en sån här plastspruta som man ger små barn medicin med. Den tar jag och häller i blåspray.

Jack är något reserverad om sin bakdel, är man mjuk i sina rörelser brukar de inte vara några problem. Han tycker inte om strålen som blir och blir stel. Han får panik och försöker dra sig bort fr trädet, men varken grimma eller grimkaft släpper/går av, då den fastnar i en liten gren. Ögonen rullar , Då klappar jag honom på halsen och pratar med honom. Då slappnar han av och låter mej ta av han grimman. Han kastar sig inte bakåt som jag trodde han skulle göra, men han avviker ganska fort fr platsen. Då kände jag att jag är på rätt väg med Jackie. Han börjar faktiskt lyssna på mej.

Det värmer   

/.C

Idag tog jag bara Jack ur hagen, han gick iväg fr mej en gång och jag markerade Prooo för att få han att stanna. Han gjorde det. ::==))

På med grimskaft, lillfisen  i vagnen, storfisen på cykel och tvingade med guben oxå - så vi var nog ett vackert gäng som tågade ut fr gården me en stor häst.   

Jag upplevde jag var mer avslappnad. Han stannade till ett par gånger ochvill inte gå. Jag upplevde det mer som en testgrej då J och C gnäggade på varandra, så jag sa åt honom mer bestämt, så gick vi.

Jack hade öroen framåt och de kändes bra i grimskaftet. Inte alls stressad. Han tittade omkring sej och tykte han ngt var lurt stannade han. Hund for in i buskarna och kom ur en annan, det var inte så muntert men han gjorde inget dumt.

Vi gick inte så långt, kanske 1 km.

Rätt som det var uppmärksamma han kossorna längre bort, han tittade och frustade lite men det var inget mer med det. Kanske för dem var på ett längre avstånd.

J gillar att jag pratar med han. Han tittar på mej med sina underbara vakna ögon. Ser så klok ut   

Han uppskattar min beröring och står vi ensamma utan mina livliga barn ser det ut som han kan somna.

I nästa vecka ska jag ta en kort uteritt. Jobba lite i ris och snår. Så han fokuserar att lyfta på ben och hovar, och kanske kan känna en trygghet i min röst.. Vi börja med öronproppar. Som han är van med. Så får vi se.

Älskade Jack, så okomplicerad men ändå så känslig.

  /c.

Finaste Jacken   

Idag tog vi en promenad till ridhuset, "påklädd" och klar :=)

Ida och Kim red förbi så då traskade jag bakom med Jack för att se hur han ter sej med sällskap mot korna.

Det visade sej att deras hästar var minst lika spattiga he he he. Jack försökte ta till flykt genom att försöka kasta sig runt. Men jag hade ett bestämt tag i tyglarna så vi kunde traska vidare   .

Jack var något stressad när tjejerna drog in till stallet med sina pållar och vi skulle gå åt andra hållet och in i ridhuset. Han stannade flera gånger och jag fick ha skärpa i rösten för att ens få honom vidare.

Inne i ridhuset, tog jag av tyglarna och lät han springa fritt. Drev på honom och bad han byta varv. Hundrena som stod uppställda var läskiga, ljud av spänningar i taket var läskiga, fågelkvittret var läskigt. Snart verkade han ändå lugna sej.

Då satt jag upp. Fick dåligt med stöd i lädrena som var några hål för långa, men ville inte ändra då jag upplevde att Jack spände sej igen. Vi skritta runt och gjorde volter, volt tillbaka mm. Vi passerade hindrena och dem gillade han inte alls. Han kom nära innerväggarna så det ekade, då hoppade han till.

Jag försökte få kontakt med j när jag satt i sadeln, men upplevde att han inte alls ville lyssna. Då klev jag av. Och löslongerade honom igen.

Tränade kortkommando trav och stanna. Det lyssnade han mkt bra på. Jag satte mej på huk en bit bort och han sökte kontakt genom att komma till mej. Jag gick några meter och han gick bakom. Märks att han gillar markträningen.

Men vi måste jobba på självförtroendet i ridningen men vi måste lära känna varandra först så vi vet vart vi har varandra någonstanns.

Vi avslutade efter en halv timme ca. Med alla intryck som Jack suger i sig så tror jag det är bra att inte hålla på för länge.

Vi traskade tillbaka hemåt. Han var avslappnad och mjuk. När vi närmade oss korna blåste han upp sig och frustade. Trippa lite, men gjorde inget. Vi stannade till och titta på dem på håll och han kunde titta på dem iaf utan att bli hysterisk.

Det kändes som Jack var en nöjd kille när jag släppte in han till Cassie igen :=)

(Såren som Jack drog på sej läker fint. Smörjer nu med mjukgörande läkesalva )

Måste säga att sadeln var riktigt skön att rida i. 500:- visade sig vara ett STORT kap :=))

/.c