Mja, som rubriken lyder. Inget trevligt ngt av dem.

Sen jag tog ur kopparspiralen för nästan 3v sedan, har jag på senare tid fått massor av finnar. Jag brukar sällan få det. Måste vara kroppen som ställer om sej. Blivit lättretlig och sårbar. Inga roliga biverkningar.Tanken är att se om jag kan bli bättre utan hormonspiralen då den kan ta bort funktionerna på mina antidepressiva. Har alltid trott jag har kopparspiral lixom , enligt fass står det svart på vitt att äter man antidepressiva ska man INTE ha hormonspiral.

Tycker faktiskt mina humörsvängningar planat ut sej.

Jag har tagit lärdom av att inte ha korta strumpor på mej på långa promenader. Ni vet såna som inte ska synas i skorna.

Fick ett par fina blåsor av kardemmumman på dt.

Idag bli de lugnt.

Ger upp med wintec sadeln, måste vara bredare bossor undertill främre del. Tack för jag fick prova, C :=)

Sälja bort vita järnet då.

Ha tag på bomlös igen, så får den funka tillsvidare.

När jag äntligen fick igång keep running programmet, så fattar jag inte hur jag ska dela på facebook. Jag och tecnologi..

Men 13,5 km blev kvällspromenaden idag. Varav 8,46 km gick jag på 1,07 h och brände 727,3 kcal.

Sista 5 var sega  så de gick jag på nästan timmen till.

Idag har jag inte gjort så mkt. Blåser fan ute :(

Sov bort hela em, knappt ätit och känt bakfyllan av det, dvs trötthet, irritationer samt yrsel. Som jag tar hand om mej själv :( Not.

Jobba med J på fm och hälsa på storesyrran ik. Lite oväntat då vi har ytterst mager kontakt men Måns rygga hamnade där pga av min mor. Kändes inte så krystat som de brukar utan upplevde att hon oxå tyckte det var lika trevligt som jag :=)

Har känt mej dämpad och ledsen men bättre än igår. Då ville jag skjuta mej sj. Jäkla ångest.  Då var jag bara ut till pållarna och vände i princp. Borstade lite. Brukar inte bli bra att jobba på markplan när jag sj inte står på bägge benen.

En klar fördel.

Mina tankar har varit på ev jobb i sommar och lite allmänt om framtiden. Jag skulle vilja hjälpa till på en hästgård och i utbyte kanske få lite hjälp med J i ridningen, men vill helst inte låsa upp mej då jag kan få ite panikångest fortfarande, då känns INGET bra. Vad jag än gör.

Känner mej splittrad.

Så kom minnen upp från ett nära förflutet, blev påmind och det gjorde ont. .  Men allt har väl sin tid. Bara att bita ihop.

Måste sätta fart med träningen igen, brukar hjälpa att svälja den värsta gråten. Knappt varit pro eller styrketräning. I mogon bitti tar jag tag i den igen. Jag mår bättre och kan balansera mina tankar mer med hjälp av den positiva energin träningen ger.

Problemet är att jag har svårt att fokusera på fler saker, blir gärna intensivt på en sak och övrigt blir lidande.

Tex träning me J, träna, pyssel hemma, barnen, jobb mm.

Röd dag imorgon, inget dagis- får göra upp med gubben hur vi delar på dagen. Barnkalas för äldstas kompis på Leos lekland. Undrar om gubben får ta den biten då hans mellersta son är hos tillfälligt..

Han är snäll min make.

Nu lägga storparvel.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

/C

Idag var tanken att jag skulle först löslongera J och sen rida honom. Men Ödet och J´ville annorunda.

Sadeln hade jag hemma med övriga tillbeör låg i in min som gubben dragit till Bollnäs med så dels vart de inte av pga det.

Mestadels var de nog J som inte var tillräckligt taggd för att komma ut och jobba lite mer.

J ville absolut inte komma ut ur hagen idag. Han vände baken åt mej och gick åt andra hållet så fort jag närmade mej, så jag gav upp det sättet  och beslöt mej för att göra på ett annat sätt. Jag började driva på honom med slutet av grimskaftet å han fick både trava och galoppa i hagen. I båda hållen. Tillsl blev han tröttare och mer foglig. Jag satte mej på huk och han kom fram en gång självmant och lukta på mej men vände fort och gick sin väg. Jag drev på honom igen och sen satte jag mej på huk och väntade in han. Likdant. Sista gången efter jag drivit på han var han förmodligen så trött att han hade gett upp. Då fick jag ta honom.

Fixade till han och på med tömkörningsgjorden. Han försökte strejka ett par gånger och vill inte gå framåt. Men han gnägga iaf inte. Med lite lirk tog vi oss förbi kohagen. Det var tanken att vi  skulle träna lite på dem. Men dem låg en bit bort,J såg dem men blåste inte alls upp sej och var totalspänd som tidigare. Det var jobbigt men jag smacka på han och han lyssnade och gick vidare. Vi vände strax och då hade en ko rest sej upp och tittade nyfiket på oss.

Jag stannade J och han fick titta på henne. Inga problem.

Hade tänkt gå närmare till korna, men skynda långsamt som det heter :=)

Det svider lite att jag inte kan hoppa upp och rida ut på en gång. Harva i ridhuset/paddock e inte riktigt min grej förutom vid markarbete. Det känns som vägen är lång till att kunna rida ut. Jag har alltid haft en dröm att hitta en häst som som okomplicerat tar sej fram överallt.

Kanske lär ta till proffshjälp när J och jag lärt känna varandra lite mera. Så vi kan rida ihop oss, där jag kan ta med det lärt oss på backen upp till hästryggen. Både NH lära och kanske lite dressyr.

Mycket nu!

I morgon tror jag inte jag hinner jobba me J då jag ev ska på hundtävling i Sala. Men fredag återk jag garenterat.

Ha de fint!

Ja, det blev så att J fick komma ut idag oxå. På nya äventyr. Och spänningar.

Jag tog in honom utan smärre protester.Gjorde ordning J och på med tömkörningsgjorden.

J örjade ganska genast strejka och ville inte lämna sin kompis i hagen. Jag smackade på honom, han gick nåtsteg och stannade. Jag lirkade med honom så han fick gå mer åt höger tex för att lura han lite (brukar funka på Bruno som är en mkt envis åsna) och iblanad lite åt vänster. Han började krångla mer och mer genom att inte vilja gå framåt. Han kände väl doften av korna, tidigt.

Jag förtsatte och driva på honom, prata med honom. Så fick han syn på kossorna. UJ!!! J blåste upp sig,näsborrarna vidga sej till de yttersta, frustade och blåste (precis som den stygga vargen he he he), och vägrad gå framåt.

Korna som är ett mkt nyfiket släkte kom emot honom snabbt, J fick panik och började ställa sej . Jag fick ingen kontakt, utan blev tvungen att släppa honom. Han vände sig snabbt och for iväg tebax till sin kompis. Det var inga problem att ta honom sen. Han verkade lugna sej ganska fort. Jag var lite spänd kände jag, inge kul att ha vinande hovar ovanför skallen :(.

Jag tog tag i han igen och gick tillbaka en bit. Han började stressa upp sig. Kasta med huvudet. Började gå in på mindre volter med honom, snart började han återigen slappna av.

Gubben och barnen kom. Gubben tyckte vi skulle prova igen. Denna gång tog han i grimskaftet och J försökte även med gubben att inte vilja gå. Men J såg att korna inte fanns på plats så det blev inga direkta problem att gå förbi.

Vi byttes av ganska omg. Vi knallade vidare upp till Vackervallen, grannen med ridhuset. Då det är stall med köp och sälj funktion finns de gott om pållar i olika stl och kulörer där. De sprang efter och J var ngt stressad men gjorde inget.

Jag ledde in han i ridhuset, gick lite grann där inne först med honom. Visste ju inte hur han skulle bete sej. J fick syn på sej sj i speglarna och gnägga. Lilla gubben <3

En häst utanför gnägga och då fick ha lite panik och svarade tillbaka och började springa. Snart slutade han med det och de såg ut som han slappnade av ngt. Han fick den fina svansföringen och liksom flöt fram i traven.

Jag drev på honom med grimskaftet vinandes i luften och smakade på han. Bytte varv. Berömde J. Jag upplevde att J tyckte det var lite kul.

Han svarade bra när jag bad han sakta ner och stanna. Han var så duktig.

Jag satte mej ner på huk en bit ifrån och han kom fram och jag fick klappa på honom, berömma honom. Sen backa jag och drev på han igen.

Vi var nog bara där i 20 min, men tyckte de räckte med alla intryck han redan fått. Vi skulle ju hem å.

Jag ropade på Jackie och han kom fram så  jag fick sätta fast grimskaftet. Det var en bra känsla i mitt hjärta när vi lämnade Vackervallen.  

Korna var ute igen men lite på håll. J spände sej och när en ko lämnade gruppen av sina kovänner och kom emot oss så blåste J upp sig igen. För att han inte skulle trampa på mej så släppte jag efter med grimskaftet så han kunde gå ut på en liten volt förbi mej så att säga. Vi fick göra så ett par gånger, sen kortade jag upp grimskaftet under hakan på han igen så trippade vi hemåt den korta biten.

Efter jag släppte in J igen i hagen, så satte sej jag och äldsta sonen på en sten inne i hagen för att bara närvara. J var framme flera gånger och sökte kontakt. Han var ngt närgången, de gillade varken jag eller sonen så jag backade honom till ett lagomt avstånd. Han kom någon gång igen så nära men sen tycktes han förstå.

Han följde efter oss när vi skulle lämna hagen. Det kändes oxå så bra i mitt hjärta.   

Jag har förstått att det är en hel del jobb med denna kille. Inte bara sitta upp och rida. Utan det blir som att börja om från början. Att det kanske missades att se honom som individ och lära känna hans personlighet. Och det kanske gick för fort fram som defenitivt inte var på hans villkor. Jag vet inte om de kan vara så, men de låter inte helt otroligt.

Jack är känslig och ganska otrygg i sig sj. Dt bästa jag kan ordinera Jack är just markarbete. Prasselövningar, förflyttningar, miljöträning både i skog och med olika fordon, framförallt med olika djur. Det finns både kor, grisar och får i våra trakter , glöm inte alla vilda djur.

Förra ägaren berättade att J har haft bomull i öronen när han tränades. Jag har sj ingen erfarenhet av att göra så. Men det borde vara mest mot ljud. Eller minskar det även "tittandet", "rädslorna" som dyker upp efter var och varannan meter?? Tycker de känns fel att fortsätta anv det, bättre ta tag i problemet.

Lägger upp lite av dagens bilder :=)

       Sista bilen är på min "bebis". Gårdens pensionär <3 Tjåligare kuse får du leta efter.   

Hallå!

Då dagen varit full av andra aktiviteter har jag bara varit ut i hagen för att fixa till stängningen av staket. Och vattna dem. Både J och C och B hängde på. J var fram och hälsade, på sina villkor. När jag försökte fr mitt håll vände han och gick. Får jag lite  nyenergi efter lite kaffe ska jag nog ta ut han ikv. Höra med grannen om jag faktiskt ska prova släppa in han i ridhuset :=)

Så vem vet, jag kanske återk hur de gick. Hoppas de :=)

Var till Avesta idag bara för att se att Norells inte hade söndagsöppet utan de hade dem i Borlänge. Sveriges största djurbutik. Inte orka vi åka dit så vi tog en burgare och drog vidare till morsan i Enåker.

Försökt fått tag på koppjärn beg men de verkar lönlöst, så i morgon plockar jag upp en polare o gör ett nytt försök. Åker till Avesta igen. Tror nog sadeln kan passa med xvid :=)

Snälla C kunde ev komma på em o dbbelkolla hur sadeln sitter :=P

På bilden ser vi Jack till vä och Cassie till höger

Kan berätta att Jack heter egentligen Jack is Black och är 8 år. Och Cassie heter Fribergas Cassius och han är 20 år. Sistnämda ska vara ca 160 hög och är en kompak modell av vbl. Medans Jack är 167 hög och en modell kraftigare och längre modell än Casse :=)

Så, ha en fortsatt trevlig Mors dag! Gubben har tjackat tårta och hängt upp svenska flaggan för min skull. <3

Kram C.

Idag kom Jack fram. Vi kela lite. Fortfarande på hans villkor, men vi känner inte varandra så jag vill inte vara påstridig utan lämnade honom en kort stund.

När jag kom med grimman avvek han på en gång men lät mej sätta på den därefter :=).

Borstade lite och kratsa hovarna. Funderar om J ska få skor fram då hans (ena ) yttre hovvägg har gått sönder en del. Kanske räcker till att själv fila till dem fula kanterna. Så pass torrt ute nu så det gäller ha koll.

Märks att J uppskattar att man pysslar. Han står och trivs lite    Jag kan säga att jag är bra svag för den här herrn :P 

Svårt att skämma bort han dock, hårt bröd fnyser han åt, ja ett äpple kan han väl ta -det verkar gå ner , men bortklemad med fruktgodis verkar han inte vara, inte som mina .He he he.

Idag prövade vi wintec cair sadeln som vi fick låna av C. Den låg hyfsat, jag fick en hand mellan sadel och manke och nedåt längs sidan, men en aning tight vid mankens nedre del. Det här är ett vid koppjärn, försöker  nu få tag på beg xvid. Verkar svårt. Ny kostar mellan 279:- 320:-.  Svårt att hitta en åf men närmsta blev :

****** Norells Häst & Hund *****   i Avesta. Enligt deras hemsida så har dem massa kul på stor yta :=)))

Så imorgon drar jag dit.

Så på med lakan, sadel och en gjord runt magen knatade vi iväg på en liten promenad på 20 min. I hettan. Tanken var att vi skulle dra nytta av värmen och se hur sadeln faktiskt ligger, när vi drog bort lakanet :) Jo då sadeln verkade jämnt hela vägen, fr manke och bak. Det fanns bred yta lämnad  kvar till ryggraden. Kanske sadeln skulle bli bättre bak med lite stöd då den glappa ngt. Men inte mkt. Ska bli intressant o se hur de blir med vidare koppjärn. Kanske det blir för tight för manken att få plats, att sadeln lägger sej mer på den..Ja i morgon åtår att se .

Iaf, promenaden gick bra. Han spände sej en del först. Skrek ett par gånger, ville stanna. Men jag drev på honom med smackningar så han inte skulle sakta ner. Bruno (åsnan) var med bakom (som J inte gillar) men de gick bra. Han brydde sej inte.

Hero (min hund) var med under hela tiden och sprang lite bakom men mest framför o det var def inga bekymmer. Alltid kul att kunna ha med sej hund på rid eller körturerna :=))

Vi har gamla lastbilsdäck som är avlippta och ligger på vägen som farthinder, dem var lite obehagliga att gå på men då matte var med så gick det så fint så fint så   

Ganska snart började J slappna av. Han kikade höger och vänster och öronen var framåt. Enda gångerna han snubblade på mej var när vi gick förbi några hästpolers som blev tokrädda för åsnan, då tittade han inte vart han gick men annars så måste jag säga att J är duktig att lyfta på fötterna. J reagerade lite när pållarna kom framspringandes, men gjorde inget. Drev bara på honom.

När vi kom igenom gården gnäggade han på Cassie. Jag tog av och borstade han. Återigen mös han. :=P Spraya på en borse med myggmedel och smörjde ansiktet med flugkräm. (köpte en flugluva stl Full som e alldeles för tight för han, synd - men J har masulint brett ansike så de var därför. Cassie slänger bara av sin så de e ingen ide.)

Försökte ta tag i Cassie men han stack sin kos när han såg jag hade grimman, så då fick han vara. Han har den förmånen att få bestämma nu när han är pensionerad. Enda gångerna han MÅSTE är när hovis är på besök :=)

Känns faktiskt som jag har fått en hästkompis till. Med tanke på hur pållarna låg/stoi fm när jag var ut till dem så måste Jack känna sig trygg i flocken. Alltid lika trevligt att komma ut i en harmonisk hästflock .

Det är lycka det!!!  

  / Caroline