Finaste Jacken   

Idag tog vi en promenad till ridhuset, "påklädd" och klar :=)

Ida och Kim red förbi så då traskade jag bakom med Jack för att se hur han ter sej med sällskap mot korna.

Det visade sej att deras hästar var minst lika spattiga he he he. Jack försökte ta till flykt genom att försöka kasta sig runt. Men jag hade ett bestämt tag i tyglarna så vi kunde traska vidare   .

Jack var något stressad när tjejerna drog in till stallet med sina pållar och vi skulle gå åt andra hållet och in i ridhuset. Han stannade flera gånger och jag fick ha skärpa i rösten för att ens få honom vidare.

Inne i ridhuset, tog jag av tyglarna och lät han springa fritt. Drev på honom och bad han byta varv. Hundrena som stod uppställda var läskiga, ljud av spänningar i taket var läskiga, fågelkvittret var läskigt. Snart verkade han ändå lugna sej.

Då satt jag upp. Fick dåligt med stöd i lädrena som var några hål för långa, men ville inte ändra då jag upplevde att Jack spände sej igen. Vi skritta runt och gjorde volter, volt tillbaka mm. Vi passerade hindrena och dem gillade han inte alls. Han kom nära innerväggarna så det ekade, då hoppade han till.

Jag försökte få kontakt med j när jag satt i sadeln, men upplevde att han inte alls ville lyssna. Då klev jag av. Och löslongerade honom igen.

Tränade kortkommando trav och stanna. Det lyssnade han mkt bra på. Jag satte mej på huk en bit bort och han sökte kontakt genom att komma till mej. Jag gick några meter och han gick bakom. Märks att han gillar markträningen.

Men vi måste jobba på självförtroendet i ridningen men vi måste lära känna varandra först så vi vet vart vi har varandra någonstanns.

Vi avslutade efter en halv timme ca. Med alla intryck som Jack suger i sig så tror jag det är bra att inte hålla på för länge.

Vi traskade tillbaka hemåt. Han var avslappnad och mjuk. När vi närmade oss korna blåste han upp sig och frustade. Trippa lite, men gjorde inget. Vi stannade till och titta på dem på håll och han kunde titta på dem iaf utan att bli hysterisk.

Det kändes som Jack var en nöjd kille när jag släppte in han till Cassie igen :=)

(Såren som Jack drog på sej läker fint. Smörjer nu med mjukgörande läkesalva )

Måste säga att sadeln var riktigt skön att rida i. 500:- visade sig vara ett STORT kap :=))

/.c

Vi har ju fått hem dräktiga kvigor som ska beta av våra stora ägor, då vi inte börjat med köttdjuren sj. Men nu har dem betat klart i en hage så då blev det dags att byta hage. Det går bara en Å emellan, så det var ingen längre bit. Så då började projektet att få ut dem ur hagen, ut på vägen, över en bro och sen ner i hage nr två- så dem hamnade på andra sidan av ån.

Det var inte det lättaste, har varit med många ggr förr vid förflyttningar men idag många timmar tidigare gick det inte. Korna sprang som yra höns, med bilar som stängde av delar av vägarna för att dem inte ska dra iväg någonstanns hade vi lite panik att få in dem, så ingen bil kom och stressa oss. Det var ju bara jag och gubben. Hade varit mkt enklare om vi hade varit en till. 

Men stressade blev vi ändå och det slutade inte bra. Man ska aldrig vara stressad när man är med djur, blir bara tok.

 Så vi fick ge upp helt enkelt. Då.

Senare ikv så gjorde vi ett nytt försök. Korna var lugnare, vi var lugnare! Vi satte fast ett spännband i ett träd som vi sen drog upp bakom dej så de inte kunde sticka tillbaka, samtidigt som vi mota ut dem. Ut på vägen och lugnt men bestämt fick vi dem att traska vidare till hage nr 2. Där hade vi ställt andra bilen med husvagnen på så korna inte kunde komma fram utan var tvungen att gå ner i hage nr 2. DET GICK VÄGEN! 

Nu är kossorna glada som fått nytt bete och vi är nöjda då en sten släppte fr våra hjärtan om korna inte skulle haft mat. Det var typ söndertrampat på många ställen, så det har varit dags flera dgr. Men hagen tog sin tid att fixa, därav. Men nu är kvigorna äntligen på plats :=))

  /.C