Idag sög de till i maggropen, dax att göra ngt med Jacken. Tänkte rida först men kände inte för det.

Så på med tömkörningsgjorden och tränset. Faktiskt så gapade han på en gång och lät mej stoppa in bettet, annars biter han ihop.

Direkt när vi skulle lämna kamraterna så började han vägra att gå. Gick några meter, tvärstannade, lirka, gick några steg osv. Så höll han på tills han såg kosshagen, då andades han typ ut och slappna av. Inga kossor-skönt, tänkte han nog :=)

Vi passerade alla saker som ungarna haft ut på gräsmattan, dem var inte så läskiga som tidigare. Måns var duktig och fick in Hero som annars hade följt med upp till Vackervallen, men surgubben gillar de inte så in med hundrackarn i huset.

Jacken traskade på och Måns var med som höll sej en bit frmför ifall Jacken skulle få spel.

Så kommer vi en bit ifrån Vackervallen och han tvärstannar. Vägrar gå. Står som ett berg. Går inte att rubba han. Jack spänner sig och bara vägrar gå framåt. Så vad får jag göra i säkert 45 min? För att så få fram han en mter i stöten?

Jo, med grimskaftet i handen som är ganska långt så anv jag mej av en NH övning. Jag tittar mot Jacks rumpa samtidgt som jag håller grimskaftstumpen mot hans arsel så han måste gå in på liten volt.

Jag gör så åt bägge hållen och han går några steg framåt.  Och stannar. Suck.

Jag gör om det , han går några steg, jag gor om det, han går nåt steg. Det är tålamodsprövande och jag känner mej nästan gråtfärdig för jag blir så trött att trilskas på detta vis. Men jag skärper till mej och sista 10 metrarna backar jag ner han till ridhuset.

Men sen ska vi in oxå. Suckar djupt. " Isberget " står stadigt fast på alla fyra. Vägrar att gå.

Då slakar jag grimskaftet, ställer mej en bit ifrån, Måns öppnar dörren till ridhuset och jag tittar på Jacken och säger:

- Jack.

Åh vad händer, han kommer på min bedjan. Jag får säga hans namn ett par gånger, är noga att berömma honom när han gör rätt, men han tar steg för steg mot mej och in i ridhuset!

Vet ni hur mkt det värmde i mitt hjärta, att jag fick kontakt och han lyssnade på mej!!!   

Jag drev på han åt alla håll , han travade på. Han verkar gilla när vi springer ihop. Tokiga häst!   

Vi sprang tesammans på en volt en bit ifrån varandra, måste sett bra kul ut. Ha ha ha Skitjobbigt i stallkängor med stålhätta, kände mej inte ett dugg klumpig. Ha ha haa

Vi tränade "sakta ner" och "proo/stanna" och han var så duktig.

Jag gick ifrån honom och han följde efter, stannade jag, stannade han. Vet ni vilken otrolig känsla det var? Från förra gången vi var i  ridhuset och han ville varken fokusera eller finnas tillgänglig och lyssna på mej tills idag!

Wow, vad jag mådde bra!

Sen gick vi hem.

    Älskade Jack!!!

/c.